då var man här

jaha en helt ny dag! precis som alla andra.. tycker det blir svårare att leva dessa dagar. satt igår o diskutera med min mamma, inget hjälper man e så maktlös. kände igår för att supa mig knölfull in i dimman bara. men det e ganska så meningslöst. inget hjälper desire.

hon har levt med sin canser i ett år nu. hon va som vilket barn som hellst förra veckan. i måndags fick vi veta att skiten va tillbaka o nu ligger hon som ett kolli igen. slangar överallt, det är sytostatika, antibiotika, smärtstillande o vätska på måndag ska de även börja med kortison. tycker inte att livet är rättvist alltid.. min tröst är min familj o djuren, hade det inte varit för dom så hade jag väl legat på psyket vid detta laget.

men men så e livet!! för vissa

kram/s