Skratta eller gråta?

God morgon!
 Sov rätt oroligt men har fått i mig lite sömn.
Vet inte om man ska skratta eller gråta längre?! Hoppas eller acepptera?
Hon kommer ändå alltid vara min Bella även med eller utan svans. Men det gör så ont i mig att ta bort den. Men hon får ju ABSOLUT inte ha ont det är det första.
Höst på min önskelista som jag skrev för nån dag sen så önskar jag mig höst att nån kan hjälpa mig försöka iaf att laga henne svans. Eller att den växer i hop och att hon inte ska ha ont. Kan man önska sig det? Kan  ska man börja tro på gud. Och börja be eller nåt.


Sitter och väntar på samtal från vetrinären men hon skulle inte ringa förens i eftermiddag.  Jag ska gå ner till apoteket för att hämta ut medicin...



Uppdatering:  Vetrinären har ringt hon har varit i kontakt men en bra neurlog på från Nacka. Fråga inte vad han heter.... Lyssnade inte så noga på det ville bara höra hur det kommer att gå. Och han sa att eftersom den inte gått av helt och fortfarande har kontakt. Så kanske den växer ihop och börjar läka av sig själv. Då han sett många fall som har gjort det. Och dom har sluppit amputera. Vi ska vänta och se men om hon har mycket ont så måste vi ta ett annat beslut då. Om vi ska hitta nån som kanske kan operara eller så.  Så nu får vi hålla tummarna på att det växer ihop och att hon inte ska få ha ont.


Det känns lite bättre nu när det känns lite klarare i skallen.... Kanske kan ta tag i allt sån som jag MÅSTE göra.. Låter inte så lockande men måste göras.