Varför är livet så svårt?

I bland funderar jag på varför man lever egentligen...

Så kallade vänner i hundkretsen som snackar skit om en bakom ryggen, men ler när de tittar en i ögonen. Om det är något som inte passar, kan man inte säga det då??
Finns det NÅGOT som sårar en så mycket, som när någon låtsas vara ens vän, och sedan snackar en massa dynga om en??
Om de bara säger vad de tycker i stället, så kan man respektera deras mening i stället. Man måste ju vara medveten om att man har olika åsikter om saker och ting?? Så varför måste man då ljuga, och snacka skit??

Orkar snart inte mer med det här jäkla hunderiet!! Falskare människor får man leta efter!!!

Nu  har i alla fall Daphne kommit hem igen, och det känns helt underbart!! Nu är hon vår!!!
Det visade sig att hon inte var dräktig, och eftersom hon blir 5 år i juli, så blir hon automatiskt våran! Har dock lovat Linnéa att hon får ta en valp efter Daphne när vi parar henne nästa gång! Vi tyckte det var schysst eftersom hon "bara" fått tre valpar efter henne, på två kullar....
ja, eftersom hon är tom nu...

Sara, Jonas och Bella o Niki har åkt hem....och det är såååå tyst här hemma....
Saknar er redan...Ses till helgen!!

Kram på er, och veckans tanke borde vara: Ärlighet varar längst!
Om man inte kan prata om även det som är dåligt med ens "vänner", är de då vänner??