Fy va livet är orättvist ibland. Vi hade världens finaste rottweiler men hon hade så mycket sjukdomar och konstigheter så att vi fick sända henne till hundhimlen. Det är snart 3 år sen och jag kan fortfarande inte se bilder av henne utan att tårarna rinner och rinner. Jag saknar henne så otroligt mycket. Vi har inte kunnat skaffa någon annan hund för min sorg är så stor, kommer bara jämföra hela tiden. Vill ha hund men kan inte ännu!När tar sorgen slut, hon var bäst. Hoppas du har det bra i himlen sheila, du var värd ett bra liv. Puss
Beklagar verkligen.... jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan Dundas. Ens djur är ens allt, de tar en stor plats in i ens liv. Speciellt en som alltid är glad över att se en hur man än är, så finns de alltid där. De är ens bästa vän. Ibland måste man tyvärr ta det stora steget, den dagen vill ingen möta. Att bryta upp de band som finns där mellan en. Usch nej, förstår hur du känner, det är svårt. Och det är nog svårt att skaffa en ny hund som ska mätas med det bästa man hade innan. Det är inte rättvist varkens mot sig själv eller den lilla nya hund som bara vill vara en till lags.
Men du måste tänka på att du gjorde det som var bäst för din hund, och att hon har det bra där hon är nu. STYRKE KRAMAR
Usch, jag vet hur det känns... Jag tror aldrig man kommer över sorgen helt men förhoppningsvis blir den lättare att hantera med tiden. Ha inte skuldkänslor om din nästa hund inte skulle kännas som Sheila, det är okej att dem är olika, det behöver inte betyda att den nya är sämre. Ibland har man länge känslan av man inte skulle vara en rättvis ägare till sin nästa hund men man kan också bli väldigt förvånad. Jag tycker ändå det är bra att du tar dig tid att sörja, hellre än att förtränga.
Tack för era tankar och styrkekramar , betyder mycket.
Ja det är nog sant att man ska låta allt ha sin tid och att nästa hund är kanske olik men ändå inte sämre eller mindre värd på något sätt. Tack för era ord
Jag vet precis hur det känns. För ungefär 6 år sen var vi tvungna att ta bort våran helt underbara Flatcoated retriever. Finns ingen underbarare hund. Vi hade aldrig kunnat ha en bättre hund. Jag drömde om han varje natt hela natten i en vecka när vi tog bort han. Han hade alltid dött, men vi fick alltid tillbaka han. En gång drömde jag att han stod på gräsmattan och jag såg på han genom fönstret och tänkte "jag ahr tagit sista kortet på han, nu måste jag göra det igen". Det är jättejobbigt när man måste ta bort ett djur så där. En hund blir ju en kär familjemedlem. Jag saknar han fortfarane väldigt mycket, för han var så jäkla fin. Helt fantastisk. Jag längtar jättemycket efter hund, och hoppas på att ha hund igen inom en ganska snar framtid. Då blir det en flat förmodligen. Jag ska ha en sån hund igen. Och visst kommer man säkert jämföra, men så skulle det säkert vara till viss del även om det var en annan ras. Jag känner fortfarande saknad när jag tittar på kort på våran hund, och så kommer det kanske alltid vara. Men man måste få sörja. Och det tar tid, och det får ta den tid det tar.
Vi har haft många djur som dött elr måsta avlivats pga sjukdommar.... =(
Själv har jag haft råttor som dött för mindre än ett år sen jag grinar varje natt i timmar fortfarande dör dom och jag kommer göra det tills jag dör! Jag har även haft en hamster som dött av ålder och jag är minst lika ledsen varje dag för den... Men värst av allt är min hund... Min schäfer/Vit herdehund.... Jag grinar varje dag flera gr om dan... (Det var mina egna djur) Men ska jag räkna upp alla djur som dött i familjen kommer det ta tid..
min hund bet i hjäl henne de´n 1 april 08 saknar henne så hag kan döö men det värsta va att wilda min hund sprang runt med ehnne i munen och jag sörsöktelocka in henne men hon ville INTE
Tyvärr hände det mig exakt samma sak men en av mina andra hundar som jag hade innan, De sprang i trädgården för kaninen hade rymt och min hund tyckte det såg kul ut så han fångade den , kaninen dog av chock senare, hunden skadade aldrig den som tur var på det sättet, men det kändes så onödigt och hemskt att den dog, så jag förstår hur du känner det.
Sorg är hemskt och det tar lång tid ibland att så att säga glömma. Man blir påminnd ofta tycker jag.
